Hellre fjäril än auto-pilot

auto-pilot
Min kära fjärilsmugg från Mateus.

I veckan gick min favoritmugg sönder. Örat gick av i flera bitar. Jag blev inte direkt ledsen mer förvånad. Jag ställde muggen och skärvorna på köksbordet. Där stod den i några dagar. Varje gång jag betraktade den var det som den ville säga mig någonting. 

Jag gillar den för dess vackra turkosa färg och fjärilarna på framsidan. Fjärilsmuggen är inte elegant. Snarare lite klumpig, sjavig och medfaren. Men den är trygg i sig själv. Den vet vem den är. Den är min bästa vän i vått och i torrt. Den har gett mig många fina varma te-stunder.

Auto-piloten Tina ger råd

Samtidigt som muggen tappade sitt öra dök plötsligt auto-piloten Tina upp runt hörnet. Hon sa till mig att jag inte skulle sörja en gammal mugg. Den hade gjort sitt. ”Du kan alltid använda den som en blomkruka. Det såg jag i Damernas. Du vet, det är lite hippiechickt, som du. Det är ju inne att återanvända prylar…har jag hört. ”

Tina malde på, strök på ett lager läppglans och plockade upp mobilen för att kolla att det såg bra ut. Vips hade hon samtidigt bokat in en spa-helg till sig och sin ”lover”, kollat in flyg till Rom i maj och skällt ut två medarbetare på mejl för att de inte förstod hur viktigt det var att tänka på klimatet. 

Jag skulle just till att ta min älskade mugg i försvar när hon tittade misstroget på den igen och sa: 

”Det är ingen idé att laga den. Tro mig, det finns tusen och åter tusen där ute som vill bli din favoritmugg.”

”Jag tar din mugg som askkopp”

Hon gled ned från stolen och gick med hårda klackar fram till spisfläkten och vred reglaget på full styrka. Utan att jag hann hejda henne så ropade hon från köket: ”Du, jag tar din mugg som askkopp så länge. Den är ju ändå trasig, eller hur?”

”Eh?…Va? Nej!”

”Försent!….ha ha ha.” 

Hon tryckte hårt ner fimpen i muggen och blåste ut sista blosset med näsan i vädret mot den brummande fläkten.

”Har du nått att dricka?”

Du, har du nått att dricka? Jag tar gärna ett glas rött. Det har varit lite stressigt i veckan, ett glas får mig att slappna av. ” sa hon ryckte på måfå i köksskåpsdörrarna.

”Nej, tyvärr. Det var länge sedan jag drack vin. Jag mediterar och yogar istället.”

”Va?!! Det som är så gott! Du har väl inte blivit nykterist?”

”Tja, jag har i alla fall inte druckit på drygt 2,5 år. ”

”Wow, det var strongt. Drack du så mycket att du måste sluta? Det märkte inte jag.”

”Ja, jag ville inte bli som du.” 

” Som jag? Jag är ju du!”

”Jag vet, men jag vill inte leva som dig längre, Tina!” 

”Meh, vad är det för fel att vara som jag då?”

”Du, gör mig så olycklig och stressad. Du bara kör på utan att känna efter. Och när du äntligen gör det så vill du ha ett glas rött eller snarare en hel bag-in-box för att dämpa ned dig. Din växel är alltid så hög.”

”Vem bubblar på spa utan bubbel?”

”Det gör jag inte alls. Jag ska ju på Spa med ”lovern”. Jag kan VISST slappna av.”

”Erkänn att du tog det extra paketet med svindyrt bubbel och snacks också.”

”Mmm…det hör ju till liksom. Vem fasiken bubblar på spa utan bubbel?” 

”Jag! Så himla ovanligt är det inte.”

”Moahahahaha…tillåt mig att skratta.”  Hon stod påklädd i hallen och rotade nedböjt i väskan efter bilnycklarna. 

”Du, jag måste dra nu. Jag måste hinna på bolaget innan de stänger.” 

”Ja, för fasiken. Skynda dig innan livet är över. Du kan ju inte riskera att ha tråkigt en helg, eller hur? 

”Nu är du sarkastisk.”

”He he…Du är för gullig ändå när du hastar skit. Tagga ned lite.”

Tina stannar upp och sjunker ned på pallen i hallen. Luften går ur henne en kort sekund.

”Du har rätt. Jag hastar skit. Jag vågar för fasiken inte stanna upp. Det är då alla tankar kommer. ”

”Det är lugnt. Det är bara känslor. Låt dem bara komma. Det är som ovälkomna gäster som du kan öppna dörren för lite i taget. Du behöver inte släppa in alla på en gång.”

”Jag ska fundera på det.” 

”Hoppas vi inte ses!”

”Hej då, Tina! Ledsen att jag säger det men jag hoppas vi inte ses på länge. Jag vet att det är svårt att undvika dig för alltid, men jag jobbar på att slippa träffa dig allt mindre.”

”Hej då, Ingela! Du vet var jag finns. Om jag skyndar mig så hinner jag till bolaget en sväng innan de stänger. Så ska jag fundera på dina ovälkomna gäster i kassakön.”

Jag limmar åter örat på min fjärilsmugg. Jag tänker för mig själv, tänk att det där var jag en gång i tiden.

”What the caterpillar calls the end of the world the master calls a butterfly. ” 

auto-pilot
Hellre fjäril än en auto-pilot

Sju tecken på att du är alkoless

GÅ MED I MIN CLUB ALKOLESS

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.