Sluta vara en anonym nykterist!

 

Anonym nykterist

Det är skamfyllt att dricka för mycket och det är skamfyllt att inte dricka. Alkohol är den enda drogen som vi blir ifrågasatta för att vi inte nyttjar. När jag slutade dricka fick jag höra av vänner att visst var det bra att jag slutade dricka men jag fick aldrig, aldrig, aldrig ifrågasätta deras drickande. Jag blev mållös. Men varför skulle jag ifrågasätta deras drickande? Det måste ju vara deras val om de vill dricka eller inte? Men jag insåg senare att jag ifrågasatte dem med hela min uppenbarelse genom att inte dricka alls. Ett kvitto på det är till exempel att alla middagsinbjudningar försvann i ett nafs. Det är något som många som är alkoless som jag kan vittna om. Vänskapskretsen byts ut, oftast till det bättre, men det ska jag skriva om i ett annat blogginlägg. Nu vill jag prata om att vara anonym nykterist.

Ifrågasatt som nykter

Jag lyssnade nyligen på Clare Pooley, författarinna till Sober Diaries – Why I Gave Up Drink. Hon var inte alkoholist men insåg att hennes förhållande till alkohol inte var bra för hennes eget bästa. Hon var alkoless som jag och har bestämt sig för att inte dricka mer. Hon har nämligen så svårt att sluta när hon väl börjar.

När hon slutade dricka så blev hon hela tiden ifrågasatt om hon var alkoholist eller varför hon inte kunde ta ett glas i alla fall. Hon är britt och i England så dricks det betydligt mer än i Sverige. De dricker runt 12 liter/person och år och Sverige ligger vi på 9 liter/person och år. Även om vi dricker mindre så finns samma fenomen här när det gäller synen på drickande. Alkohol är fortfarande ingen hälsodryck även i små mängder visar den senaste forskningen.

Vill inte vara anonym nykterist

Hur mycket en person dricker är privat och anonymt i Sverige. Anonyma alkoholister vet vi ju är en framgångssaga och har räddat livet på många. Men liksom Clare Pooley så är jag övertygad om att ju mer vi pratar om vilka fördelar vi som inte dricker upplever desto mer avdramatiserar vi drickandet generellt. Vi ska inte behöva vara anonyma och skämmas för att vi inte dricker. Tvärtom. Det är ju när vi visar att det finns något annat än att vara tråkig organiserad nykterist eller anonym nykter alkoholist som vi har möjlighet att bryta alkoholnormen. Sluta vara en anonym nykterist. Visa på fördelarna med att vara nykter och full av livsglädje. Bryt alkoholnormen. Eller vad tycker du? Lämna gärna en kommentar eller mejla mig dina synpunkter.

Kolla in Clare Pooleys intressanta och roliga TedTalk:

4 thoughts on “Sluta vara en anonym nykterist!

  • Precis så är det.
    -Va!?! Dricker du inte!? Jaja men ETT glas kan vi ju ta, iaf.

    Nä för tänka sig det KAN inte jag, för sen slutar jag inte och dagen efter minns jag inte vad som hänt och barnen är ledsna och jag vill bara kräkas först och dö sen.

  • Tack!
    Tänk, jag hade inte läst ditt inlägg men postade precis det här på FB och såg ditt inlägg precis efter. Håller så mycket med dig.

    Hej!

    Jag vet inte riktigt var jag ska börja men sedan ungefär fem år tillbaka har jag förändrat saker i livet som jag kan se många positiva effekter av när det gäller mitt fysiska mående men konsekvenserna för mig har varit både och vilket ibland har varit och fortfarande är svårt att hantera. Förändringen handlade om att jag började äta en annan kost som min kropp och mitt psyke måddde mycket bättre av. Innan jag började led jag av bland annat mina blodsockerfall. Samtidigt valde jag bort att äta socker och dricka alkohol.

    Jag trodde när jag började min förändring att alla runt omkring mig skulle peppa och stötta mig. Till viss del har det varit så men med många har jag upplevt att de inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till mitt sätt att leva, vilket har lett till en känsla av att det har blivit krångligt att umgås med mig när jag varken fikar med bullar (trots att jag är mer än nöjd med en slät kopp kaffe) eller går ut och dricker ett glas bubbel (jag är nöjd med bubbelvatten) .

    Jag har känt så här nu under flera år och visst är det lättare att hantera det nu men jag kan ibland inte låta bli att fundera över att det är så.

    Att göra som alla andra har en så stark påverkanskraft på människan för att inte bli utesluten ur gruppen.

    Varför?

    -Peppar vi varandra till att ta den där kanelbullen trots att personen säger nej.

    -Trugar vi på varandra alkohol när någon har sagt nej.

    Jag dömer ingen för hur den vill leva sitt liv fast jag känner att jag ofta måste gå i försvar för mitt sätt att leva”.

    Är det någon som känner igen sig?

    Jag vill bara med denna lilla text vara en förebild för dig som faktiskt vill göra andra val i livet än du gör, kanske på grund av andra. Egna val som känns rätta för dig själv och kanske trots andras påtrykningar.

    Ensam är inte stark! 🙏🙂 Tack!

  • Hej!
    Jag såg ditt inlägg precis nu och för ca 30 min postade jag det här inlägget på FB. Sammanträffande. Jag håller helt med dig.

    Hej!
    Jag vet inte riktigt var jag ska börja men sedan ungefär fem år tillbaka har jag förändrat saker i livet som jag kan se många positiva effekter av när det gäller mitt fysiska mående men konsekvenserna för mig har varit både och vilket ibland har varit och fortfarande är svårt att hantera. Förändringen handlade om att jag började äta en annan kost som min kropp och mitt psyke måddde mycket bättre av. Innan jag började led jag av bland annat mina blodsockerfall. Samtidigt valde jag bort att äta socker och dricka alkohol.

    Jag trodde när jag började min förändring att alla runt omkring mig skulle peppa och stötta mig. Till viss del har det varit så men med många har jag upplevt att de inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till mitt sätt att leva, vilket har lett till en känsla av att det har blivit krångligt att umgås med mig när jag varken fikar med bullar (trots att jag är mer än nöjd med en slät kopp kaffe) eller går ut och dricker ett glas bubbel (jag är nöjd med bubbelvatten) .

    Jag har känt så här nu under flera år och visst är det lättare att hantera det nu men jag kan ibland inte låta bli att fundera över att det är så.

    Att göra som alla andra har en så stark påverkanskraft på människan för att inte bli utesluten ur gruppen.

    Varför?

    -Peppar vi varandra till att ta den där kanelbullen trots att personen säger nej.

    -Trugar vi på varandra alkohol när någon har sagt nej.

    Jag dömer ingen för hur den vill leva sitt liv fast jag känner att jag ofta måste gå i försvar för mitt sätt att leva”.

    Är det någon som känner igen sig?

    Jag vill bara med denna lilla text vara en förebild för dig som faktiskt vill göra andra val i livet än du gör, kanske på grund av andra. Egna val som känns rätta för dig själv och kanske trots andras påtrykningar.

    Ensam är inte stark! 🙏🙂 Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Follow

Get the latest posts delivered to your mailbox: