Kathleen Pruitt, 73 år, gjorde slut med alkoholen i 40-årsåldern efter att ha druckit i tio år. Hon växte upp med alkoholiserade föräldrar, var gift med en alkoholist och hade själv problem innan sökte hon hjälp. Vändningen kom när hennes dotter inte ville hon skulle hålla i hennes barn.
Kathleen kommer från Santa Cruz i Kalifornien och jobbar bland annat som drogterapeut. Vi träffas i Sverige genom gemensamma vänner. Hon bor halvårsvis i Zambia i Afrika där hon jobbar för hjälporganisationen African Shade med sin svenska vän Lena Wikner. De hjälper utsatta kvinnor, unga män med drogproblem med mera.
Hur ser ditt förhållande till alkohol ut?
– Jag växte upp med föräldrar som var högfunktionella alkoholister. Min mamma var konsertpianist (men blev sedan hemmafru) och min pappa konstnär och företagare. Båda var alkoholister och försummade oss tre barn. Jag var mellanbarn och väldigt blyg som liten flicka. Jag gjorde aldrig något väsen av mig.
– Jag såg inte min mamma dricka, men hon var full jämt. När jag trodde att hon drack kaffe så drack hon i själva verket sprit. De sista sju åren av sitt liv var hon nykter och berättade då för mig vad hon egentligen drack. Vi flyttade ofta, på tolv år hade jag bott på tolv olika platser och på varje ny ort skulle jag skaffa mig nya vänner. Min far jobbade också mycket utanför hemmet, han kunde vara borta i månader. När jag blev vuxen så gifte jag mig med en alkoholist. Men jag lyckades ta mig ur det förhållandet, sedan fick jag också problem med alkoholen under tio års period.
Hur såg ditt drickande ut?
– Jag var en såkallad ”highbottle-drinker”. Det betyder att jag aldrig drack mig full på fester. Jag vinglade eller sluddrade aldrig. Jag kunde föra mig. Jag drack inte ensam hemma. Men när jag åkte hem från fester då svängde jag ofta förbi en nattöppen butik för att köpa sprit och drack mig full hemma. I USA går det att köpa alkohol till minst klockan två på natten. Dessutom umgicks jag bara med vänner som drack mer än mig, så jag kunde skylla på att jag inte var värst i alla fall. Mitt alkoholmissbruk märktes på det sättet inte på samma sätt, framförallt inte för mig själv.
Varför slutade du dricka?
– Det var flera orsaker. En utlösande orsak var när min dotter ville jag skulle hålla i mitt barnbarn. Men hon märkte att jag var onykter så hon ryckte honom ur mina armar direkt och anklagade mig för att vara full. Det var så hemskt, för jag kände mig inte full. Där och då insåg jag att jag hade ett problem. Dessutom så ville jag ha en tät relation till Gud och det funkar inte om man är onykter. Jag ville ha ett vanligt liv utan alkohol.
Vad gjorde du då för att sluta dricka?
– Jag sökte mig till Anonyma Alkoholister (AA) och gick på deras möten. Jag tyckte det var så jobbigt för jag ville inte riktigt sluta dricka först. Men jag kämpade mig igenom det och jag har varit nykter i över 30 år. Numera kan jag ta mig ett glas ibland men jag dricker aldrig som förr och jag saknar det inte.
Vad sa dina vänner när du slutade?
– Mina vänner som jag festade med sa: ”Om du har alkoholproblem, vad har då jag? Jag svarade: ”Ja, vad har du då?” Sedan så stirrade de på mig. Jag log tillbaka och gick. Det var vänner som jag endast drack med. Jag gillade dem men när jag sa att jag sa att jag inte skulle dricka mer så sa vi adjö. Vi har aldrig setts mer. Jag var tvungen att byta umgänge. När jag drack så handlade det antingen om att jag drack eller att jag återhämtade mig från att ha druckit, eller så tänkte jag på att skaffa mig mer att dricka. Det var som ett deltidsarbete att hålla på att dricka. Det var ett hårt jobb för att inte omgivningen skulle upptäcka mitt drickande.
Vilka fördelar upplevde du när du hade slutat dricka?
– Allt blev så mycket mer kristallklart. Jag var inte bedövad längre, jag fick bättre relationer till mina vänner och min familj. Jag gjorde ett bättre jobb, mådde bättre varje morgon. Jag brydde mig överhuvudtaget mer om mitt liv. Jag kunde ta hand om mina barnbarn och vara med dem. Jag var så mycket mer närvarande.
Utmanade du dig själv på något sätt?
– Ja, jag åkte till Europa i tre månader. Det var min belöning efter ett år som alkoholfri. Jag åkte till Irland och de hällde upp flera Guiness åt mig på en pub. De försökte truga mig att dricka, det gick inte, jag blev tvungen att åka därifrån….hahaha.
– Jag började även att åka slalom när jag slutade dricka. Det var fantastiskt. Jag gjorde en massa hiking också. Det var saker som jag inte kunde göra när jag drack för att jag inte hade tid. All min tid handlade ju om att dricka och sedan jobba på att bli nykter igen. Allt i mitt liv blev bättre när jag slutade dricka. Jag utbildade mig även senare till drogterapeut och jobbar nu halvårsvis i Zambia med African Shade. Det hade aldrig hänt innan.
Lycka till i Zambia!
–Tack så mycket.
En ständigt full konsertpianist! Hur hade hon spelat nykter tro?
Det är ju fantastiskt att hennes egen dotter lyckats hålla sig från alkoholen men jag undrar bara vilka andra beroendebeteenden hon kan ha i backfickan? Arbetsnarkoman, städmani, träningsberoende…
Nej, hon var hemmafru då. Hon kanske sörjde sin förlorade karriär? Kathleen är svag för svenskt smågodis. 😉
”Jag var tvungen att byta umgänge” – det där tror jag är väldigt vanligt. Bland alla ”riskbeteende” så klart. Att det är svårt att börja på ny kula i samma kretsar, miljöer och sfärer som där man ”varit en annan person” liksom. Tufft tror jag, säkert en av anledningarna att många inte lyckas bryta nedbrytande beroenden trots allt.
Det tror jag är också en nyckelfaktor, om det inte är så att man även umgås med vännerna utan alkohol, då kanske det kan funka.