Min störste supporter

När jag bestämde mig för att inte dricka på ett år så var det många som undrade om min man också inte dricker.

Kenneth och jag – tillsammans sedan julen 1991. Gifta sedan nyår 1992.

Han tar sig någon öl då och då men han dricker betydligt mindre än förr. Han är snarare min störste supporter. Han hittar nya och spännande dryckesalternativ hela tiden. Och nu när vi är på semester i Italien tillsammans så är han det förste att botanisera bland det alkoholfria alternativen.

Jag har aldrig tvingat honom att inte dricka. Men jag är glad för att han stöttar mig i mitt beslut att vara alkoless.

Hittat tillbaka till min kreativitet

Det är ju han som speglar mig mest sedan 28 år tillbaka. För snart 20 år sedan brände jag ut mig på för mycket jobb, småbarn och sjuka föräldrar. Jag kom tillbaka men är betydligt mindre stresstålig än innan.

Jag minns med värme när han sa förra sommaren: ” Nu känner jag igen dig från innan du brände ut dig. Du har hittat tillbaka till din kreativitet igen. ”

Äkta kärlek

Det kallar jag kärlek att ställa upp på varandra och finnas där när livet behöver förändras till det bättre.

Eller som han sa: ”Det är ju inte för att ha en suparkompis som jag lever med dig.”

Att jag valt bort alkoholen är nog det bästa som hänt vårt förhållande. Vi har en tryggare och friskare relation än innan. Och vi är betydligt kreativare tillsammans då vi båda har mer lust och ork att förverkliga våra idéer. I sommar ska vi till exempel ha en gemensam konstutställning.

Äntligen på samma våglängd

Jag har insett att vi är mer på samma våglängd med varandra nu.

Han är introvert och jag är ambivert (både introvert och extrovert).

Tack älskling för att du finns vid min sida. ❤️

Gå gärna med i Club Alkoless om du vill träffa fler som är alkoless som jag.

Jag finns på Instagram också här. http://www.instagram.com/alkoless.se