Måndag.
Det känns för jävligt.
Just nu känns det inget vidare. Rent ut sagt för jävligt.
Så där surt, som jag förr, brukade trycka undan med ett glas vin, eller ett par. Men inte längre.
Det är inget nytt som har hänt. Bara något som ständigt pågår. Ett lågaktivt gnagande.
Jag kan fixa den här utanförskänslan bättre än så.
Jag känner skam över att vi har en så dålig relation.
Jag känner skam för att jag antaligen är ensam om känslan.
Jag känner skam för att jag känner skam.
Jag låter skammen komma.
Suckar djupt.
Vik hädan, Skammåndag!