Det kommer aldrig bli som förr

Rom – den eviga staden. Vi är äntligen här på lite semester.

Det är inte så varmt. Jag som packat två bikinis och en baddräkt. Italienarna bär fortfarande täckjackor. Jag borde ha packat ned min.

Ovan att resa utan att dricka

Jag inser att jag är ovan att resa söderut på semester utan att dricka vin. På planet ned faller jag i samtal med en kvinna som jobbar på bolaget. Hennes favoritresmål är Paris för att hon gillar franska viner och champagne. Jag förstår henne. Det gjorde jag också när jag bodde där som ung.

Lura vinhjärnan med glass

Hon är på körresa, jag har tagit uppehåll från min. Jag vet att det är dåligt för rösten. Det blir svårt att sjunga bra igen. Jag måste öva mer och oftare för att komma tillbaka. ”Sjung i bilen till jobbet.” fick jag som tips av en körkompis. Men jag cyklar ju el-cykel?

Jag säger till kvinnan att jag ska äta massor av italiensk glass när jag är i Rom. Vem lurar jag med det? Min vin-hjärna?

Klarar inte av att dricka igen

Valpolicella från Italien var ett att mina favoritviner. Jag vet att jag inte skulle klara av att dricka ens ett glas längre. Det är ungefär som att sluta sjunga. Det kommer aldrig att låta så där översvallande vackert igen. Men min hjärna tror det fortfarande.

Rom är rätt så grått och trist. Romarna är svartklädda precis som svenskarna, skillnaden är att vi åtminstone inbillar oss att det är försommar och klär oss ljusare. Hemma fryser barnen på skolavslutningen i vita små klänningar för att det ska vara så.

Allt blir lite lättare med vin

Undrar om Valpolicellan hade gjort Rom vackrare? Antagligen i sinnet. Allt i tillvaron går att justera upp med några glas vin. Livet blir så mycket lättare då.

Jag njuter istället av att jag tycker det är ganska fult i Rom och tittar på alla rökare i sina täckjackor och beställer in en espresso. Jag tänker att min nästa resa blir till Island eller Lofoten.

Hur upplever du det är att resa utan att dricka? Väljer du andra resmål än förr?

Gå gärna med i min Club Alkoless.