Den här veckan kommer jag att skriva om mental och fysisk detox, med start i från mitt allra innersta till min yttre miljö. I går skrev jag om att hålla ett utvecklingssamtal med mig själv. Både svåra och lätta frågor att besvara, men jag fick syn på ett tydligt spår jag ska jobba vidare på. När jag rör om i mitt känsloliv då kommer det ofta upp många ovälkomna tankar.
Då är det särskilt viktigt att jag är snäll mot mig själv, att jag visar mig själv medkänsla. Förmågan att visa sig självmedkänsla har alla människor inom sig, som jag alltför sällan plockar fram. Däremot är jag ofta min allra värsta kritiker. Jag dömer mig själv hårt och kallar mig själv för en massa otrevliga saker som jag aldrig skulle säga till min bästa vän. Men det går att öva sig på att bli mer inkännande mot sig själv istället för att skamma sig själv. Här kommer en enkel övning:
Skriv brev till dig själv
- Tänk på en fråga du har som får dig att tycka illa om dig själv – ett misstag, ditt utseende, en händelse på jobbet med mera.
- Föreställ dig en god vän som är klok, kärleksfull och med mycket medkänsla. Vännen känner till alla dina styrkor och svagheter, även det du inte vill tala högt om.
- Skriv ett brev till dig själv ur din väns perspektiv, med fokus på den oro du känner.
- Vad skulle den gode vännen säga till dig från ett medkännande perspektiv? Hur uttrycker vännen sin omsorg, uppmuntran och stöd till dig?
- Låt brevet vila en stund innan du läser det. Läs brevet och låt orden ordentligt sjunka in. Känn medkänslan och det lugn och tröst det ger dig.
- Om du föredrar kan du skriva ett brev till en älskad vän som kämpar med samma oro som du. Vilka ord av medkänsla och stöd skulle du erbjuda din vän? Läs brevet och låt orden sjunka in i dig.
Övriga planerade inlägg i veckan är Städa ut mobilens energitjuvar, Stäng av jobbiga facebookvänner, Lev livet enklare och bli gladare, Rensa, rensa, rensa.
Åh, vilken bra uppgift. Har du kommit på denna detox själv eller följer du något program?
Jag plockar ur min kunskapsbank. 🙂
Underbart!
Hej! Fin text. Jag tror precis som du att vi måste ge oss själva utrymme och acceptans, vilket är lättare sagt än gjort. En variant på det du föreslår är att skriva ett brev som du förseglar i till exempel 6 månader, med reflektioner och en att-göra-lista. Hur som, det viktiga är att vara snäll med sig själv.
Ja, jag har skrivit brev till mig själv som jag läste efter ett år. Det var faktiskt riktigt rörande att läsa om hur snäll jag var med mig själv.
Jättebra idé, det ska jag testa!!
Vi blir aldrig färdiga och det är som det ska (det kanske var Tomas Tranströmer :))
Precis, vi utvecklas heeela livet.