Guldkant var förr för mig synonymt med att jag kunde unna mig ett glas vin…eh…några glas vin. Främst på helgen och kanske även någon gång i veckan. Det var så självklart.
Nu har jag varit alkoholfri i över 19 månader och fattar inte att jag inte förstod vilken sorgkant alkohol faktiskt är. Även i små mängder.
Guldkant kan lätt bli sorgkant
Jag var aldrig fri. Det var alkoholindustrin som bestämde åt mig. Den fick mig att tro att alkohol är en rättighet för alla vuxna. Att om jag inte dricker så hamnar jag vid barnbordet resten av livet. Hell Yeah!
Hellre ett glatt och guldkantat barnbord än ett dramastinnt sorgkantat vuxenbord.
Alkohol går helt bort
Jag föddes inte med alkohol i min nappflaska. Det är inget jag behöver för att må bra varje dag.
Nå? Vad väljer du? Guld-eller sorgkant?