Stressad av passion? – Bli nyfiken istället.

Följ din passion! Gör det som du känner dig mest passionerad av. Så hittar du passionen i ditt liv.

Vi matas av dessa budskap överallt. Som de flesta så blandade jag ihop jakten på känslokickar och status för passion som att vara mer kär i förälskelsen än i kärleken, att bubbel per definition är lyx på flaska och om jag hade haft ett väggord så skulle det ha stått ”Work hard, play hard”. Men oj ,så utmattad jag blev av allt. Jag var beroende av passionen. 
 

Vem är jag utan passion?

När jag hade varit alkoless i ett halvår. Då började min riktiga inre utrensning. Det var tufft och jag kämpade mot alla passionerade värderingar jag hade byggt upp genom åren. Vem är jag utan alla dessa lyxiga attribut? Kommer jag någonsin känna mig så där glittrigt passionerad igen?
Jag mådde verkligen inget vidare, jag insåg att jag återigen hade hamnat på en galen arbetsplats som jag försökte tillfredsställa med mer jobb än jag ens mäktade med. Jag var en hårsmån från att gå in i väggen. Kroppen skrek, jag fick kortisonsprutor för axelvärk, det som jag förr kunde trycka undan med några glas vin vägrade ge med sig.
Jag åkte till Island på en retreat och kurs i Mindful Self-compassion med Chris Germer och Christine Brähler. Jag har alltid tagit ett kliv längre bort än de flesta. Även om kursen fanns på närmare håll så tänkte jag kaxigt: ”Island, självklart! Dit ska jag!”

Läs: Självmedkänsla gör människor gladare och hälsosammare

Fight, Fly, Freeze

När jag satt på planet och såg Islands bergslandskap genom flygplansfönstret skymta fram genom molnen  kände jag mig inte så modig längre. Jag frös till is invärtes och tänkte: ”Vad gör jag här? Hjälp!”
Jag hade dessutom tagit med mig Brené Browns senaste som reselitteratur. Du vet, hon som lär hela världen att vara mer sårbar med sitt berömda TedTalk. Just där och då var hon ingen vidare tröst. Jag ville kräkas. När de andra passagerarna steg av planet, så kämpade jag med att ens vilja stiga av. Jag ville spela död. Lägga mig uppe i bagagehyllan och flyga tillbaka till tryggare trakter igen.
Men jag tog mig ur planet med små, små steg. Jag hittade några finlandssvenskar på bussen in till Reykjavik, de var från Vasa. Jag kände att min puls sjönk lite. Min mamma var nämligen finlandssvensk. Det kändes lite tryggare.
Och på bussen till kursen träffade jag Suzana från Sverige.Vi kastade oss i varandras armar. Hon, den tuffa civil ingenjören och triathlontjejen, kände likadant. Vi kunde trösta varandra.

Mer nyfikenhet än passion 

Veckan på Island visade sig bli definitivt den bästa resan jag har gjort hittills i mitt liv. Jag är tacksam över att jag gjorde den. Den bidrog till att jag tog en av de största stegen i utvecklingen i mitt liv och jag gjorde det av nyfikenhet. Jag vågade gå utanför min bekvämlighetszon. När jag pratar om bekvämlighetszon menar jag den som du är kvar i av rädsla för att ta in något nytt.
Våra hjärnor hatar nämligen när vi går utanför zonen. Den vill rädda oss från det nya och förmodade ”otäcka”. Men varje symtom på att du upplever rädsla är att du håller på att utvecklas i en ny riktning i ditt liv. Det går inte att streta emot hur länge som helst även om rädslor eller självsabotörer försöker tjata hål i huvudet på oss med påståenden som: ”Var det verkligen nödvändigt att sluta dricka bubbel? Men gud så tråkigt du är?”, ”Vad då sluta dricka? Du dricker ju inte mer än Stina eller Kalle? Ett par glas är ju ingenting.”

Ta små, små steg

Att vara nyfiken är att ta små, små steg i livet och känns mindre farligt än passion. Det är så vi kan komma över våra rädslor i livet. 

Hur känns det i kroppen när du säger:
Jag är passionerad av ….
Jag är nyfiken på…

—–
Gå gärna med i Club Alkoless om du vill träffa fler som är alkoless som jag. Jag finns på Instagram också här. http://www.instagram.com/alkoless.se