Hoppa till innehåll

Att vara i stormens öga

  • av

Stormens öga

När jag släppte taget om mitt stressade och vilsna ego så föll nästan allt som inte fick mig att må bra bort.

Jag slutade med alkohol och jag slutade sträva så förbannat. Jag la bort partyrökandet och började andas i min egen takt.

Lugnt mitt i stormen

Ibland känns det som jag är i stormens öga. Där allt är lugnt medans stormen rasar på runtomkring. Jag blir lika häpen varje gång när jag öppnar en dörr i min lugna vrå och plötsligt möts av en vildsint anfallande tiger. 🐅

Förr hade jag tagit på mig att det var mitt fel att jag blev attackerad. Numera kliver jag åt sidan och ser hur tigern rusar in i motsatt vägg och faller ned avsvimmad och löses upp i intet.

En kvart stress kvar

Jag låter saker och ting ske i sin egen takt. Ibland blir jag sårad, ibland får jag skratta och ibland fäller jag en tår. Livet går vidare. Känslorna kommer och går. När jag händelsevis får ett stresspåslag säger maken att jag bara har en kvart kvar att jobba bort. Det är så himla trösterikt. Han som vet. Han som varit med mig hela vägen på min utvecklingsresa.

Jag har kommit långt på min väg. Det har inte varit lätt, i så fall hade jag tagit den på en gång. Men jisses vad mycket spännande jag lär mig om mig själv och andra varje dag.

Jag är enormt tacksam för att jag vågade bryta mitt tröttsamma mönster av stress, strävan och sömnlöshet.

Jag är pånyttfödd. Jag är här nu. Du är jag och jag är du.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.