Tid för te – det är så på pricken hur jag lever mitt liv. Den här fina lilla boken av tidscoachen Dorotea Pettersson fick jag på posten i dag.
Jag har alltid tid för te. Jag dricker helst grönt, vitt eller rött te. Nästan aldrig svart. Grönt på morgonen, vitt på dagen och rött till kvällen. Det ska vara rätt temperatur också, gärna ganska hett. Därför har jag investerat i en riktig tehuva också.
Jag dricker kaffe också men inte så mycket. För några år sedan tog jag ett längre kaffestopp för att jag sov så dåligt på koffein.( Borde ha tagit alkostopp redan då, det hade varit mer effektivt.) Men det märkliga var att jag blev sååå ledsen och skör, i tio dagar var jag helt under isen för att jag inte drack kaffe. Det är ett riktigt gift för kroppen, efter några månader tog jag en kopp och blev alldeles stissig. Det märktes direkt på mig att jag hade druckit något med koffein, typ kaffe eller coca-cola. Jag har aldrig kommit upp i någon stor konsumtion sedan dess.
Dorotea har många fina tankar om tid och te och konsten om att upprätthålla fokus. Hon menar att alla kan hålla fokus i 40-45 minuter, det skiljer sig något från person till person. Alla kan träna upp sitt fokus genom att göra följande:
- gör en sak i taget
- eliminera eller minska risken för distraktioner
- välja att göra de svåraste uppgifterna när du är som piggast
- arbeta i en miljö du trivs i
- stänga av mobilen, sociala medier och andra störmoment när du jobbar
- välja rätt sorts te för uppgiften och bibehållandet av fokus.
Jag förstår att många tycker om te. Jag har aldrig lyckats anamma smaken. Jag kan dricka om jag blir bjuden, eller om jag har ont i halsen, men annars aldrig. Det har väl nåt med mina smaklökar att göra…
Eller hur stressad du är? Det går liksom inte att dricka te snabbt.
Personyligen anammar jag tänket men håller mig till kaffe 😍
Kaffe går bra så länge man ger sig en studna tt sitta ner. Kaffe dricks ofta i farten idag.
Tack Ingela! Fint inlägg.
Tack detsamma! Vi te-drickare är ett särskilt släkte.
Åh, jag påminns om ett besök in till en tehandlare som jag gjorde för många år sedan. Då jag frågade hen om vilka rooibos teer som fanns i butiken. Möttes av tystnad. Inte ett svar. Jag upprepade frågan och fick en fnysning till mig. Och en tystnad. Och sen kom ett slags svar som innebar att rooibos absolut inte var ett te- det är ju en bark. Och i DEN HÄR butiken såldes minsann bara teer.
Jag betalade, tackade och smålog när jag lämnade butiken.
Tack för dina ord som påminde mig om den händelsen.
Det som är sååå gott och rogivande.