Hoppa till innehåll

Att leva ett hållbart liv – del 1

hållbart liv
Jag var ett vuxet barn som blev tvungen att ta hand om mig själv när de vuxna inte klarade av sitt.

Att leva ett liv utan alkohol har gett mig många insikter, bland annat har det öppnat upp mina ögon för hur mycket alkoholens effekter har triggat mig till överkonsumtion av både saker, känslor och relationer. Jag är 60-talist, danad till hedonistiskt liv från födseln. Uppvuxen i en tid med både månfarare och raketost. Rymddecenniet – allt var möjligt.

Mina föräldrar skildes. Jag förstod inte så mycket av det. Det var ingen som berättade vad som hände. En dag bodde inte pappa hos oss längre. Mamma ställde ut hans tillhörigheter i några kartonger på bron. Hon hade träffat en ny. Hon var kär. Det syntes lång väg. Jag unnade henne det. Hon var glad och fnittrig. Men så en dag dog den stora kärleken.

Hon gick in i ett mörker och låg apatisk på soffan i några år. Jag var just fyllda sju år. Det var nog då klumpen i mellangärdet började växa. Den fick mig att tro att alla andra var älskade av sina föräldrar utom jag.

Vardag, men åh så tråkigt!

Alkoholen dämpade mina jobbiga känslor av tillkortakommanden redan i tonåren. Jag var ett vuxet barn som tvingats att ta hand om mig själv när de vuxna inte klarade av sitt. Inget direkt missbruk fanns i familjen däremot psykisk ohälsa blandat med religiösa dogmer. En helt normal dysfunktionell familj alltså.

Jag utmanade mig själv och liftade ensam från Stockholm till Paris. Att jag var skiträdd hela tiden trodde jag var ett tecken på svaghet. Så tänker bara ett vuxet barn. Normala människor skulle inte ens våga lifta.

Jag var kaxig som få, utmanade ödet och satte guldkant på tillvaron med alkohol och andra droger. Jag misstog kul för att vara lycka. När det pirrade till lite extra i magroten då var jag igång. Jag intalade mig själv att jag kunde konsumera alkohol, droger, känslor, förhållanden, resor och saker, utan varken bankkontots eller min egen själs tillåtelse. Vardag, men åh, så tråkigt!

Alkoholen fick mig att känna flärdfull. Jag konsumerade fina viner, kläder, skor och väskor. Åt gott på välrenommerade restauranger och skålade glatt med lika ”framgångsrika” vänner inom kultur, media och näringsliv. Jag utmanade mig själv och bara körde på allt fortare. Jag ensam konsumerade säkert flera jordklot per år till frukost fast jag åt ekologiskt och yogade.

Guldglansen vittrade sönder

Men när jag till slut drog i handbromsen på riktigt och tog bort alkoholen ur mitt liv så vittrade guldglansen sönder. Jag var så less på det ytliga livet. Inget av det jag förr fann viktigt för mitt yttre passade längre ihop med mitt inre.

Min lust till att konsumera onödiga prylar försvann. Jag såg inte längre vilka behov de skulle tillfredsställa i mig. Sakta men säkert fylldes jag av nygamla insikter.

Jag blev allt nöjdare med det enkla. Jag behövde inget nytt kök för att fylla ett omättligt inre. Inget nytt jobb. Ingen ny soffa. Ingen ny man. Jag lät bara masken falla. Jag började andas i mitt eget tempo igen. Jag var fri!

De ”framgångsrika” vännerna försvann. I början var det tungt ett tag, rädslan över att bli övergiven gnagde i mig. Men min hälsa var viktigare, numera möter jag människor som är lika trygga i sig själv som jag. Jag är mån om min egen tid och välbefinnande varje dag. Fredagsvinet har bytts ut mot en kopp te och mys i soffan. Det är det enkla som ger det lilla extra. Jag som förr hatade vardag, välkomnar den.

Hållbart liv med meditation

Alkoholen som gjorde att jag slapp tänka byttes ut mot yoga, mindfulness och meditation. Jag låter känslorna komma och rinna av. Numera suckar jag mest och tänker att det jobbiga går snart över.

Feströkandet, som hängt efter mig som en jobbig polare i åratal, fimpade jag för gott. Det gick plötsligt så lätt att sluta. Poff, så var suget borta.

Jag bytte även ut kött mot mer grönt. Jag hittade tillbaka till den värdegrund jag en gång slarvade bort som 16-åring. Ett enkelt liv med få prylar, få utgifter, men fullt av upplevelser, kreativitet och ett liv nära djur och natur med nära och kära. Det var vad jag önskade mig och det är också vad jag har i dag.

Stark varje dag

När jag tittar mig i spegeln i dag ser jag åter en nyfiken, glad och pigg tonåring med upptäckarlust stå framför mig med en klar blick. Jag känner mig äntligen vuxen på riktigt. Min inre sjuåring har äntligen fått ro.

Min värdegrund får mig att må bra varje dag. Jag står emot motgångar som en vindpinad fjällbjörk. Det rister i mina grenar men jag vill aldrig ta ett glas för att slippa känna. Jag känner mig glad och stark varje dag och motgångar är aldrig så djupa som förr.

Jag var inte alkoholist. Jag nådde bara min egen botten.

Klumpen i mellangärdet, som jag burit på i åratal, är borta. Utan framgång hade jag försökt att beskriva den för en terapeut. Klumpen som påminde mig om att jag inte var värdig att bli älskad för den jag är. Den som fick näring av alkohol. Den är äntligen väck. Jag var inte alkoholist, jag nådde ingen botten. Jag nådde bara min egen botten.

Nu lever jag ett hållbart liv som förhoppningsvis kommer att få mig att hålla länge. Det är ingen lätt resa men den är möjlig att göra även för dig. Det är ditt beslut hur du vill leva ditt liv. Men om du vill leva ett hållbart liv i framtiden så behöver du börja öva nu.

Vill du att jag lyssnar på dig?

Behöver du hjälp på vägen? Jag finns här och lyssnar på dig och hjälper dig att hitta dina styrkor för att leva ett liv utan alkohol. Du kan läsa mer hur här.

Läs fler artiklar här:

Vin – det är ju så gott!
Personliga berättelser
Gästbloggare om alkohol
Alkoholens effekter

GÅ MED I MIN CLUB ALKOLESS

8 kommentarer till “Att leva ett hållbart liv – del 1”

  1. Vilka insikter – och så starkt av dig att berätta, och leva dessa insikter. Jag är själv inte nykterist, men jag dricker aldrig alkohol ändå. Jag vill ju ha koll på mig själv och livet! 😊

  2. ”Jag lät bara masken falla.”

    Vad vackert skrivet Ingela, tack för att du delar.
    Tror det är detta många egentligen strävar efter, men inte vet hur – så de går i fällan att jaga jaga jaga på precis det sätt som du själv beskriver. När det egentligen handlar om just det, att låta masken falla.

    <3

  3. Åh så mycket igenkänning. Slutade röka för 10 år sedan då var det inte så ” mysigt” med alkoholen heller.. är inte nykterist men dricker lika mycket på ett år som jag gjorde på en helg ”förr”. Den där ”klumpen” är skön att slippa släpa på. Heja oss <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.