I helgen var det Littfest i Umeå. Ett av de stora dragplåstren var Susan Faludi, känd amerikansk journalist som skrev feministbibeln Backlash för 25 år sedan. Hon är nu aktuell med sin nya bok Mörkrummet som handlar om hennes pappa som gjorde en könskorrektion till kvinna 76 år gammal och kallade sig för Stefanie.
Han var från Ungern och kom till USA i början av 50-talet. En riktig machoman och tyrann som misshandlade hennes mor. Susan Faludi skydde hans raseriutbrott som pesten. Hennes föräldrar skilde sig och han flyttade såsmåningom åter till Ungern. I över 27 år hade de knappt haft någon kontakt alls när han plötsligt mejlade från Bangkok om att hade opererat sig till kvinna och ville att Susan skulle skriva en bok honom.
Hennes far var jude från Ungern. Familjen var välbeställd innan kriget bröt ut, men förlorade allt. Han klarade sig tack vare att han utgav sig för att vara kristen och räddade familjen genom att spela nazist med armbindel och ett oladdat gevär.
Jag känner igen mig i Susan Faludis bakgrund. Båda är vi journalister med frånvarande fäder som tog rejäl psykisk stryk under kriget. Hennes som förföljd jude i Ungern och min som ung finlandssvensk krigsveteran med Posttraumatisk Stress Syndrome (PTSD) från finska fortsättningskriget. Båda med svåra livsupplevelser i bagaget och anknytningsproblem till sina barn. Hon har skrivit en mycket intressant bok om sin fars könsbyte och jag gjorde en dokumentärfilm – Pappa kom hem– om min relation till min far för att förstå honom bättre.
Anknytningsproblem mellan föräldrar och barn är en av de vanligaste orsakerna till drogproblem, psykisk ohälsa, sexberoende, spelberoende, ätstörningar, medberoendeproblematik och andra livslånga trauman i vuxen ålder. I mitt fall har det yttrat sig i att inte känna tillit i intima relationer, men jag har jobbat på det mycket är och gift sedan 25 år och har en mycket fin partner. Men jag säger inte att jag är helt fri från problemen, däremot jobbar jag på dem medvetet.
Läs mer om anknytningsteorin här.
Oh, vad bra – här en länk till dokumentären om din pappa – den vill jag se!
Och onekligen lockar Susans bok också, får skriva upp den på ”boktipslistan” i Evernote.
Verkar mycket lovande. Jag längtar till den varje kväll. Här en direktlänk till min dokumentär: Pappa kom hem.https://www.youtube.com/watch?v=yCt7ExtArv0
Åh så spännande. Både boken och din film. Bland alla strängar på min lyra ingår ju både trauma och HBTQ frågor. Inte i samma andetag dock. 🙂
Hursomhelst, nu är jag positivt triggad. Jag börjar med att se din film.
Tack Stella! Massor av obearbetade trauman finns det i min familj. Och kul att du vill se min film. 🙂
Nu har jag sett filmen. Grät floder!
Jag kommer ihåg när jag läste Väinö Linnas Okänd soldat. Jag var 16 år och sommarjobbade på Åhléns.
Det sista 30 sidorna hulkade jag mig igenom. Sedan grät jag hela natten, och när jag kommer till jobbet på morgonen så undrade mina arbetskamrater vad som hade hänt. Det är fortfarande en av dom mest skakande litterära upplevelser jag haft i hela mitt liv. Och Jag har läst mycket.
Tack för en stark upplevelse.
Granaterna i den fridsamma skogen…
Tack! Det var inte meningen att göra dig sååå ledsen. Men fint att du blev berörd. Det värmer. Min pappa hette dessutom Väinö, ett namn han aldrig gillade. När han kom till Sverige bytte han till Vilhelm eller det mer familjära Julle. 🙂
Här finns ju massor jag vill läsa. Tack #blogg100!
Kul! Välkommen tillbaka.
Jätteintressant. Läser gärna den boken av Susan F
Den är mycket bra och ger en hel del historia om judarnas historia i Ungern.