I dag känner jag mig stolt.
Jag åker för att tanka bilen. Jag känner ett visst motstånd i livet just nu. Det skaver lite extra i själen. Då hänfaller jag till att göra så praktiska prylar som möjligt. Inte för mycket grubblande. Jag behöver fylla på med energi både till bilen och mig själv.Tanken ekar tom, både bildligt och bokstavligt.
Dieselpumpen kärvar. Den uppmanar mig att gå till kassan och betala för två droppar. Jag känner irritationen bubbla upp inom mig.
Vill reagera passivt aggressivt
En ung tjej möter mig i kassan och hon rycker på axlarna åt problemet och uppmanar mig att använda betalkort i maskinen istället. Först känner jag sinnet rinna till och hur jag vill bete mig som en riktig argbigga, dunka näven i disken, gnälla högt och passivt aggressivt över vilken sjukt dålig service hon ger mig.
(Det är en av mina käpphästar. Dålig service är så jäkla irriterande.)
Men så känner jag efter en gång till och hejdar mig. Det var ju inte hennes fel att jag mår piss just nu. Det är ju en rad andra saker som triggar mig. Det hade varit så enkelt attt ösa upp all skit på hennes disk och bara vända på klacken och gå med en knuten näve i fickan och mumlat: ”Ha! Där fick du!”
Mitt mående är mitt eget problem
Jag är ju ledsen och då gör det extra ont i själen. Jag kväver min irritation och känner mig stolt över att jag höll igen, att jag förstod att det inte var hennes fel att jag mår som jag gör.
Mitt mående är mitt eget problem.Jag behöver bara backa ett tag och få sucka lite djupt innan jag orkar möta din blick igen.
Dämpar inte stress med vin
Då tackar jag mig själv för att jag är alkoless, inga vinglas i världen kan trösta mig nu. Jag bara låter känslorna få komma. Det gör mig tiofalt starkare och vänligare. Jag lägger inte över min ångest på någon annan. Därför är jag stolt över mig själv i dag. Jag valde att förstå var mina känslor kom i från.