Fem saker jag upplever som alkoless

Foto: Kristopher Roller

Jag är född och uppvuxen i Norrland. Redan som 13-åring hade jag min första fylla. Jag ville höra till, jag ville vara som de andra tonåringarna. Det smakade fördjäkligt, men ändå trugade jag i mig häxbrygden. De andra drack ju. Fast de led också förstod jag, men vi kämpade på.

Jag blev full, fullare, fullast och sedan fulast. Låg helt utslagen bakom en fritidsgård och spydde. En kompis och personalen på gården tog hand om mig. De körde mig hem, klädde av mig och stoppade mig i säng. Ingen var hemma och tog emot mig när allt snurrade. Ingen visste, utom min kompis och personalen på fritidsgården. Personalen ringde och sökte min mamma i några dagar efteråt men de lyckades aldrig få tag på henne. Hon fick aldrig veta. Då tyckte jag det var en lättnad. Nu tycker jag det är för sorgligt. Hela min generation danades till att supa och röka tidigt. Det var inget konstigt med det. Det var normen.

Snyggast vinetikett vinner

Vi lärde oss att det inte går att ha kul utan alkohol. Ju äldre vi blev desto mer sofistikerat drack vi. Fina drinkar och viner vi knappt kunde uttala namnet på. Snyggast etikett vann. Visst hade vi kul, men inte så ofta som vi inbillade oss.

Som ung plockade jag vindruvor i Frankrike. Jag lärde mig det mesta om franska viner. Jag till och med såg det som något riktigt meningsfullt att veta vilka druvsorter som smakar bäst och till vad. Trots att det efter ett par glas inte spelar någon roll. Det är ju ruset som ändå alla vill åt. Snyggast etikett vinner fortfarande.

Normaldrickande = två flaskor vin/vecka

Jag har jobbat som bartender och sett hur människor som söker tröst och kärlek egentligen skapar mest drama och olycka. Jag har själv skapat drama, blivit olycklig och tröstat mig med alkohol. Inget konstigt med det. Det är ju normen. Alla gör så. .

Nu tillhör jag inte längre normen. Jag söker inte längre tröst i alkohol. Jag vill inte längre tillhöra normaldrickarna som dricker närmare två flaskor vin varje vecka i bästa fall. I sämsta fall allt på en helg. Jag vill ha mer liv och mindre stress i mitt liv.

Jag har inte druckit en droppe på över åtta månader.  Jag drack inte två flaskor varje vecka, men ganska ofta. Som ett litet tankexperiment om jag hade gjort det så skulle jag i så fall ha druckit 64 flaskor vin till och med i dag. Det tackar min lever mig för att jag inte har gjort.

Nu vet jag svaret till varför jag började dricka en gång för länge sedan:

Att dricka var för mig ett slags tonårsuppror som aldrig tog slut. Mina föräldrar och typ hela min släkt är nämligen nykterister. Jag ville bli sedd av andra när jag egentligen behövde sig mig själv mer. Och nu gör jag det äntligen och behöver ingen alkohol längre. Jippie!

Fem saker jag upplever som alkoless:

1. Äger min tid
Jag är aldrig bakis.Visst kan jag vakna med huvudvärk ibland men det beror sällan på att jag har druckit för mycket alkohol. Snarare på att jag druckit för lite vatten. Jag behöver aldrig tänka på hur jag ska må dagen efter. Jag har alltid tid och kan köra bil närhelst det behövs.

2. Mår bra varje dag
Jag har ett stabilare känsloliv, känner mig tryggare och gladare. Ältar och stressar mindre. Jag upplever och lyssnar mer på min kropp. Jag lyssnar inåt, undviker inte det som känns obehagligt utan tar fram det i ljuset så att det blir tydligt för mig. Jag ställer mig ofta frågan: Vad behöver jag nu? Träffa vänner, röra på mig, leka, älska, sova, äta, skratta eller bara vara? Förra nyår hade jag som mål att jag skulle må bra varje dag. Nu gör jag det.

3. Le, vi lever alla i samma helvete!
Jag är närmare mig själv än någon annan. Jag är min egen bästa vän. Det har inte alltid varit så. Jag ger mig själv mycket självmedkänsla och mediterar nästan dagligen. Jag blir ofta bemött med respekt för att jag respekterar mig själv. Jag träffar skönare, helare och starkare människor än tidigare. Människor som vill något med sitt liv, människor som vågar visa sig sårbara, vågar vara sig själva. Människor som också har medkänsla både till sig själva och sin omgivning. Jag har förstått att jag inte är unik, alla har sina bekymmer och tillkortakommanden som oftast inte syns på ytan.

4. Klarare tankar
När jag inte längre bedövar mig så tänker jag snabbare, mer klarsynt och tar modigare beslut.

5. Fullständigt orädd
Jag känner mig modigare och starkare än någonsin. Jag har alltid varit äventyrlig och gått min egen väg. Men nu känner jag fullständigt orädd, jag vågar ta plats på ett nytt och annorlunda sätt än vad jag är van vid. Den inre oron om vad andra ska tycka är borta.  Jag vågar gå utanför normen med stora kliv. Mitt mål är tydligt: Jag vill hjälpa andra att också må bättre.

Vill du också bli ditt allra bästa jag? Anmäl ditt intresse här så kommer du att få massor av inspiration direkt i din e-post.

7 thoughts on “Fem saker jag upplever som alkoless

  • Oj. 64 flaskor. Sett på det viset låter det absurt mycket!

    Själv har jag varit full färre gånger än jag kan få ihop på ena handens fingrar, och har alltid varit väldigt måttlig med alkoholen. På senare år än mer så, skulle tro att jag kanske *kanske* dricker motsvarande en flaska vin/år. Och de tillfällena jag faktiskt väljer att ta ett halvt glas vin väljer jag omsorgsfullt – mitt val, ingen annans!

    Sommarutmaningen lockar inte mig just för att det inte är en utmaning för mig att välja bort alkohol, men ska bestämt dela inlägget för kanske någon annan kan lockas av det!

    • Jag vet. Det ÄR helt galet. Riskbruket för kvinnor ligger på nio glas i veckan. Det är nästan två flaskor vin i veckan. Många dricker mer. Du har garanterat inget behov av att gå med i min sommarutmaning, men du får gärna komma med glada tillrop och tack för att du delar mitt inlägg.

  • Känner igen din berättelse om dina tidiga år och hur du danades in som alla andra i fylle-normen.
    Just den vill jag inte uppleva igen och jag drar mig för att besöka mina hemtrakter när det är storhelger, då jag vet att spritens närvaro och fyllans med den glorifieras och hyllas.
    Och jag vill inte att mina barn skall uppleva den.
    Fast samtidigt vet jag att de ser med kritiska ögon på den. Och att det kommer att gå bra för dem.
    Och inuti mig undrar jag hur jag ska fortsätta att förhålla mig till mina vänner och familj när vi ses på storhelger, jag vill fördöma alkoholen och dess glorifiering, men utan att döma mina vänner och min familj.
    Har du skrivit ett inlägg om den balansgången? Vill gärna ta del av dina tankar där.
    Tack!

  • Oj! Två flaskor i veckan! Så mycket! Jag dricker ett eller två glas i veckan. Om jag inte vill ha dricker jag inte.

    Men känner också igen mig i berättelsen om de unga åren. Att dricka äckliga häxbladningar för att höra till.

    Jag har inget problem med alkohol men har flera alkoholister i min släkt så har verkligen sett alkoholens negativa sida.

    • Ja, det är normaldrickande för många idag. Riskbruk anses vara lika mycket. Ett par glas i veckan är lugnt. Men många kan inte hålla den konsumtionen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Follow

Get the latest posts delivered to your mailbox: