”En kalv på ett öppet grönt fält utan stängsel uppträder oroligt och vilset, men en kalv som står i ett bås blir tryggt och lugnt.”
Foto: Matt Palmer
Hur har du det med dina gränser? Ger du mer till din omgivning än du får tillbaka? Låter du andra bestämma och göra dina val? Lägger du dig platt för andras önskemål?
Det var en amerikansk drogterapeut som heter Kathleene som gjorde liknelsen med kalven häromdagen. Jag kommer berätta mer om henne längre fram.
Att sätta gränser för mig själv
Att ta alkostopp har för mig handlat om gränssättning. Det har gjort mig tryggare precis som kalven i båset. Jag tänker inte på alkohol längre. Jag planerar inte om jag ska lämna bilen hemma för att dricka eller inte. Jag känner mig fri. Fri i sinnet. Jag lyssnar mer inåt. Inte sagt att jag alltid är lycklig men jag är definitivt gladare.
Jag vet att jag kan gå långt i min iver att hjälpa andra och glömma bort mina egna behov. Det är inte bra. Det har fått mig att nästan tappa fotfästet ett par gånger. Att vara driven, som jag, är inte alltid av godo. Tempot blir ofta högt och lätt självdestruktivt. Det är då gränserna behövs. De ger lugn och trygghet.
Vad innebär det här för mig? Hur ser min energi ut i dag? Det är ett par favoritfrågor som jag försöker ställa mig när det snurrar för fort.
Förr bromsade jag ned tempot med ett par glas vin till middagen någon dag i veckan för att sedan kanske öka intaget ännu mer till helgen. Jag yogade också vilket var positivt men den största avslappningen har nog alkostoppet gett generellt.
Alkoholstopp i 30 dagar
När jag började med mitt alkostopp var det just för att hitta andra vägar till avslappning. Jag satte en gräns för mig själv som jag inte kunde tänja på. Första gången jag tog alkostopp, för några år sedan, varade det i 30 dagar.
När jag nådde målet så insåg jag att jag inte hade lärt mig någonting alls. Jag var bara fixerad vid att nå målet för att kunna dricka igen. Jag släppte aldrig riktigt taget. Det blev istället en fixation.
” När jag når månadsskiftet då ska jag dricka ett stort glas rött vin av bästa prisklass. Då kommer jag att få njuta igen.”, malde det på i huvudet.
Jag hade fortfarande alkoglasögonen på mig. Jag trodde på fullaste allvar att livet bara bestod av detta guldkantade vinglas, att bara när jag får det så kommer mitt liv bli framgångsrikt och alldeles underbart. Blotta tanken på att aldrig dricka mer gav mig ångest.
Att veta sitt varför
Men allt var ju bara en lögn. Jag hade inte makten över mitt eget drickande, jag drack ju måttligt, eller? Vem är jag om jag inte dricker? Kommer jag bli bjuden på fest alls något mer? Oj, vad ens hjärna kan spela på ens rädslor. Så lät det första gången jag tog alkostopp. Lättad började jag dricka igen efter 30 dagar. Inget särskilt hände mer än jag fick ångest av att inte dricka. Vad var problemet?
Jag hade inte ställt mig frågan varför jag ville ta ett alkostopp. Vad var det jag ville uppnå? Jag hade bara gjort det som en utmaning tillsammans med en vän för att utmana alkoholnormen. Men det var inte övertygande, det var bara en ytlig utmaning. Jag var snart tillbaka i mitt vanliga ”måttliga” drickande.
Jag insåg att jag behövde veta exakt varför jag ville ta alkostopp och vad målet var. Detsamma gäller dig, då kommer du att lyckas och känna dig trygg med ditt val. Det är bara du som kan sätta dina egna gränser. Ingen annan kan bestämma åt dig vad du ska tycka eller känna.
Exakt Agnetha! Det är viktigt att veta sitt eget varför i alla situationer och även förlåta sig själv om det inte blev så bra. Det går alltid att börja om och ta nya tag.
Jag är också stor förespråkare av att veta (och ställa frågan!) sitt varför, i alla möjliga och omöjliga situationer, så det kan jag verkligen skriva under på. (Men så har jag varit med och startat en rörelse som frågar #VarförSkola oxå. 🙂 )
Själv blev jag också utmanad av en vän för ett antal år sedan att ta en vit månad, och för mig blev det en månad då jag insåg att jag (som även innan utmaningen drack väldigt lite, kanske någon/några gånger/månad, och sällan mer än ett litet glas vin) ofta tackade Ja ”för andras skull mer än för min egen”. Det var en insikt som gjorde skillnad, så efter den vita månaden så fortsatte jag mer eller mindre. Numera är det nog en knapp handfull gånger/år som jag tackar ja till alkohol i någon form (och det enda jag tackar ja till är i princip något enstaka glas vin eller lite portvin). Och OM jag tackar ja idag, så är det definitivt för min skull, det är ett som är säkert!
D
Fantastiskt att du hittade ditt varför när det gäller alkohol. Jag tror det är väsentligt att ställa den frågan oftare i många andra sammanhang också. Vi är alldeles för omedvetna.
Håller helt med dig Agneta. Det som inte kommer inifrån blir aldrig förverkligat. Och även om man gör det, är det ju inte ens eget liv och lust det handlar om, utan det är för någon annans skull. Det ironiska är ju att den där andra som man gör det fö, faktiskt inte bryr sig ett enda dugg
Haha…exakt! Men om du gör saker för din egen skull så blir du en gladare medmänniska.
Härligt att han tog sig ur beroendet. Fick du hjälp att bearbeta det också?
Tack! Alkoholreklam är verkligen listig då den ofta spelar på de stora känslorna om att få höra till. Om vi kan bli älskad och uppskattad utan att behöva dricka så har vi nått långt.