Alkoholfri semester – den allra längsta resan

Domen i Pantheon, Rom. En av världens äldsta byggnader i världen från antiken.

Jag älskar att resa. Det har jag alltid gjort. Att resa är att vara här och nu. Man släpper alla måsten.

Inga unkna kattmatsburkar som ska återvinnas, inga hålltider mer än nödvändigt. Frukost, lunch och middag på olika ställen varje dag. Glass till frukost? Varför inte?

Rom – ingen kärlekshistoria

” Åh, Rom! Jag bara älskar stan. ” utbrister var och varannan när vi berättar om vår resa, maken och jag.

Nu när vi är här så imponeras vi givetvis av all historik, god mat och alla galet söta gränder.

Fast det slår oss att vi, som alltid vill bosätta oss på alla pittoreska platser vi besöker, känner nej, Rom är inget för oss. Egentligen var jag inte särskilt pigg på att resa iväg den här gången. Det kändes inte lika lockande.

Ingen energi

En av förklaringarna är att Rom känns väldigt omodernt, uselt transportsystem och dåliga vägar. Alla pengar som stan drar in går till att renovera antika byggnader. Det saknas liksom en viss energi i stan som kommer med entreprenörskap.

Min kloke make kom med ytterligare en förklaring.

” Du börjar bli hel! Du har insett att gräset inte är grönare på andra sidan.”

Han har förmodligen rätt. Jag behöver ingen resa för att uppleva att jag lever här och nu.

Jag har redan påbörjat min längsta resa. Den i mitt inre.

Läs mer om mina tankar om att resa och inte dricka här.

4 thoughts on “Alkoholfri semester – den allra längsta resan

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.